"Skräck i samma anda till Hellraiser filmerna. Hela miljön och känslan av varelserna var i samma tänkesätt. Man kände igen det ganska fort om man har sett Pinhead och hans cenobites i Hellraiser. Det som var beundransvärd för mig var special makeup effekterna. Det slog en 180 graders vändning än vad man förväntat sig. Det var tack vare sminket och blodet filmen fick en mäktigare föreställning för publiken som älskar skräck. Det öppnde åtminstone mina ögon för filmen. Filmen var rätt så svår at läsa ut också exakt vad som skulle vara det hela slutet på filmens gång. En film skall ju inte vara så lätt att lista ut innan filmen ens börjat. Här kommer The Devil's Chair och visar var skåpet skall stå. Slutet var annorlunda. Skådespelarna kunde ju haft lite större medkänsla till sina karaktärer. Karaktärerna kunde ha varit lite extra detaljerad. Den enda som göra filmen är Andrew. Tack vare hans repliker och hans sätt att visa en bättre detaljerad människa för oss, så vann han över de andra. Hans tanke repliker var bara för bra för att vara sant. Filmen The Devil's Chair är bara skapat för oss skräckfanatiker som bara vill ha mystik blandat med massa blod, demoner och psycho störda människor."