"End Of Days möter en ny fiende. Filmen är som ungefär Arnold Schwarzenegger's End Of Days tema som möter exorcism på hög nivå. Eric spelar polis som stöter på en massa oförklarliga krafter och händelser. Sen dyker Edgar upp som präst och förklarar allt. Typisk handling, fast som ändå lyckades överraska en ibland. Inte nog med att skådespelarna skapade härlig stämning mellan varandras karaktärer, men det var noggrant detaljerat. Karaktärerna hade djup kontakt med varandra. Det kändes äkta när de kommunicerade. Sen har vi Sean Harris som gav en ryslig upplevelse. Det räckte inte med all smink, men hans blick och kroppspråk säger så mycket. Ovanlig talang Har Sean och visar det galant. Filmen i sig har mystik, men går inte för långt med historien. Den håller sig på fin balans och gör inget komplicerat. Det hela börjar vasst med massa snygga redigerade scener till det explosiva mötet i epilogen. Filmen håller vad den lovar. Inte så läskig, men underhållande skräck."

"Spektakulära effekter som ger filmen extra kick. Så klart är det ju effekterna filmen mest balansera på sig för att lyckas. Filmen sviker en inte ens lite. Att få se aporna på närbild var som att de faktiskt hade antingen sminkat väldigt bra eller som att en riktig apa var framför kameran. Dessutom att få se Andy Serkis göra Ceasars rörelser igen som han lyckades väl i första filmen är ett mäserverk. Han gjorde ju Gollum och King Kong till en ikon. Filmen nu jämfört med första filmen går djupare in i apornas värld och deras utveckling i friheten. Sen har ju viruset  tagit bort mer än hälften av männikornas befolkning och de är beroende av el och mat. Det är där filmen visar svaghet och makt som apor och människor har. Den går rakt in i hjärtat på publiken och får en att bli påmind att apor är faktiskt lika oss, fast på olika saker. Det är där filmen visade styrka och byggde upp det ända fram till slutet. Handlingen i sig var inget nytt. Väldigt Avatar och Pocahontas liknande. Två olika raser som slåss för sin ras. Jag själv gillar idén åtminstone att vi får se hur allt började innan när filmen Planet of the apes 1968 kom ut."

 

"Apor VS. människor. Det spelar egentligen ingen roll för alla ska ha sina rättigheter oavsett om det är djur eller människor vi pratar om här. Det enda apornas ledare Ceasar ville var fred för hans apfamilj. Människorna skulle sköta sitt och aporna sitt! Men ändå blir allt turbulent tack vare att hans apkamrat Koba ville annat. Koba har haft en annan typ av bakgrund när det gäller människorna samtidigt som Ceasar själv har fått känna vad och hur en trygghet och kärlek ska vara. Den här filmen har en ganska så stark story, men jag finner ändå att den första har en starkare band och känsla mellan mänskligheten. Båda är bra, tycker jag! Det handlar en del om makt och hur en ledare får alla att tycka samma sak som han själv samt att behandla en annan som man själv vill bli behandlad. Kommer allting någonsin att ställa sig till rätta igen eller kommer vi helt enkelt gå våra skilda vägar och bygga vår egen uppfattning om livet själv?"