"Här kommer en ny version av Dracula som direkt inte betyder ondska och blodsugande fladdermös, men utan Drakens son. Men längre fram i filmen är det något som driver honom för att passa in i det namnet han bär på. Vad gör man för att skydda sitt kungarike men framför allt sin kära familj? Även om det skulle kosta ens eget liv! Handlingen av denna filmen var bra samt effekterna, men tyvärr så var inte den lika passionerad och poetiskt som i filmen - "Interview With The Vampire" Man märker stor skillnad på då och nu tiden. Dracula Untold var mer fokus på action och effekter samt medeltiden och därav tappar den klassiska känslan på vägen. Synd tycker jag! Men självklart som regissör måste man ju testa sig fram och se vad tittarna tycker? Hela handlingen gick mest ut på krig och revenge. Vad hände med flygeln? Det vackra pianostycket som oftast brukar spela i en sådan här typ av film, i alla fall i denna typ av genren när det handlar om vampyrer och vackra kvinnor och män som är odödliga. Dracula Untold går tyvärr inte hela vägen in i mitt hjärta! Då det blir några tomma luckor av känslor för min del. Filmen är bra gjord fast det räcker inte bara så tyvärr! Skrämmande och mystisk var den inte direkt heller."

"Serietidning kommit tillbaka till liv igen. Efter 9 år sen första Sin City kom ut, så har många suttit och väntat på den eftertraktade uppföljaren komma. Som tur var det samma regissörer som stod på listan igen och samma sak med skådespelarna. Robert och Frank Har lyckats hålla kvar den mörka sidan av Sin City. Var inte för mycket komiskt heller. Den skrek ut mer vuxen humor med massa action. Det lite tråkiga med uppföljaren var att det var inte så många nya häftiga karaktärer. Dem höll sig mest till de originella. Det var Joseph och Eva som visade en ny häftig karaktär. Sen var det svårt i början att komma igång med historien. Alla karaktärer var i så blandande tider. En var före den andre, och den andre var före den första. Det var knepigt, men sen längre in i filmen börjar man fatta om det var innan händelsen i första filmen eller efter. Det var igen Mickey Rourke som Marv som gjorde hela filmen. Denna gång får man se Marv i alla tre kortfilmerna istället. Det är ju han som är ansiktet till Sin City. Man blir häpnad av effekterna och speciellt i 3D. När det snöade var det verkligen snyggt gjort. Kände som man kunde ta på snöflingorna. Tyckte första filmen var bätrre planerad och häftigare karaktärer, men tycker att uppföljaren var en värdig fighter. Känslan av Noire är helt utomordentlig. Härlig gangster känsla. Absolut en cool upplevelse."

 

"En välgjord film som är baserad på en serietidning - Sin City. Fast denna gången var del 2 gjord i 3D, inte illa och det var en del fräcka scener som gjorde så att 3D effekten stack ut något lite extra framför ögonen på en. Jag föredrar dock Sin City del 1, då karaktärerna hade en mer starkare karaktär i sig och mer kaxigare attityd att erbjuda. Synd att del 2 hade bytt ut skådespelarna ifrån del 1. Men jag är dock tacksam att Marv (Mickey Rourke) var kvar - för det är HAN trots allt som levererar till 100% och kaxigare än så kan man bara inte bli! Han är som en odödlig monster - med ett gott hjärta som bara vill skydda och rätt ska vara rätt enligt hans moral. Om inte för Marv så hade jag nog inte gått och sett denna filmen på bio. Effekterna kan jag absolut inte klaga på, det var som att se tecknad, men ändå inte. Det som också vinner tittarnas hjärta är att hela filmen är gjord i svartvitt! Det får en att känna som att man förflyttar sig i tiden lite. Anyway, för att avrunda med skrivandet så tycker jag deffinitivt att ni bör se denna aktion kallblodiga filmen."

"Dem är tillbaka med nytt team och coolare än någonsin. The Expendables utvecklas för varje film verkligen. Denna gången får de möta den kalla Mel Gibson. För att få se Mel som skurk var nytt och faktiskt inte så hilma imponerande. Han har fortfarande den humoristiska tonen i rösten när han försöker spela tuff bad guy. Kändes som han egentligen inte hitta den onda sidan inom sig. Men duktig är han ändå. Han lyckades ge publiken en show och jäkligt kul han följde med Expendable familjen. Sen ser vi Banderas, Ford och Snipes som är veteraner från 70-80 talet. Snipes var härligt psycho, Banderas var clownen i det hela och Ford med sin absolut stilla ansiktsuttryck gav filmen en extra i betyget. Kul att de bestämde sig för att vara med. De har ju gjort actionfilmer sedan innan jag föddes och de måste ju vara med. Häftig känsla se alla tillsammans. Nackdelen däremot var de nya gänget. Ortiz och Powell syntes knappt, Men Ronda och Kellan fick lite mer scentid. Filmen började bra, men längre in mot mitten delen försvann spänningen. Var mest en ny introduktion av de nya personerna. Det blev tjötigt och man längtade bara till slut striden. Manuset har tappat gnistan också. De första två filmerna hade mer känsla och mer anpassad för karaktärerna. Tappa den vassa kaxiga språket totalt. Fast Expendables 3 är härlig ändå. Händer mycket och man älskar att få se sina klassiska actionhjältar tillsammans. Underbar film som avslutar trilogin med en fett explosion."    

"End Of Days möter en ny fiende. Filmen är som ungefär Arnold Schwarzenegger's End Of Days tema som möter exorcism på hög nivå. Eric spelar polis som stöter på en massa oförklarliga krafter och händelser. Sen dyker Edgar upp som präst och förklarar allt. Typisk handling, fast som ändå lyckades överraska en ibland. Inte nog med att skådespelarna skapade härlig stämning mellan varandras karaktärer, men det var noggrant detaljerat. Karaktärerna hade djup kontakt med varandra. Det kändes äkta när de kommunicerade. Sen har vi Sean Harris som gav en ryslig upplevelse. Det räckte inte med all smink, men hans blick och kroppspråk säger så mycket. Ovanlig talang Har Sean och visar det galant. Filmen i sig har mystik, men går inte för långt med historien. Den håller sig på fin balans och gör inget komplicerat. Det hela börjar vasst med massa snygga redigerade scener till det explosiva mötet i epilogen. Filmen håller vad den lovar. Inte så läskig, men underhållande skräck."

"Spektakulära effekter som ger filmen extra kick. Så klart är det ju effekterna filmen mest balansera på sig för att lyckas. Filmen sviker en inte ens lite. Att få se aporna på närbild var som att de faktiskt hade antingen sminkat väldigt bra eller som att en riktig apa var framför kameran. Dessutom att få se Andy Serkis göra Ceasars rörelser igen som han lyckades väl i första filmen är ett mäserverk. Han gjorde ju Gollum och King Kong till en ikon. Filmen nu jämfört med första filmen går djupare in i apornas värld och deras utveckling i friheten. Sen har ju viruset  tagit bort mer än hälften av männikornas befolkning och de är beroende av el och mat. Det är där filmen visar svaghet och makt som apor och människor har. Den går rakt in i hjärtat på publiken och får en att bli påmind att apor är faktiskt lika oss, fast på olika saker. Det är där filmen visade styrka och byggde upp det ända fram till slutet. Handlingen i sig var inget nytt. Väldigt Avatar och Pocahontas liknande. Två olika raser som slåss för sin ras. Jag själv gillar idén åtminstone att vi får se hur allt började innan när filmen Planet of the apes 1968 kom ut."

 

"Apor VS. människor. Det spelar egentligen ingen roll för alla ska ha sina rättigheter oavsett om det är djur eller människor vi pratar om här. Det enda apornas ledare Ceasar ville var fred för hans apfamilj. Människorna skulle sköta sitt och aporna sitt! Men ändå blir allt turbulent tack vare att hans apkamrat Koba ville annat. Koba har haft en annan typ av bakgrund när det gäller människorna samtidigt som Ceasar själv har fått känna vad och hur en trygghet och kärlek ska vara. Den här filmen har en ganska så stark story, men jag finner ändå att den första har en starkare band och känsla mellan mänskligheten. Båda är bra, tycker jag! Det handlar en del om makt och hur en ledare får alla att tycka samma sak som han själv samt att behandla en annan som man själv vill bli behandlad. Kommer allting någonsin att ställa sig till rätta igen eller kommer vi helt enkelt gå våra skilda vägar och bygga vår egen uppfattning om livet själv?"

"Det är så här man vill se X-Men. Blev helt inne på filmen så fort den började. Att ha sett alla X-Men filmerna hjälper en stor del. Har man inte sett dem innan, är denna filmen inte ert första val. Det var en del förvirring mellan tidresorna och gäller att ha koll på vad som har hänt innan i de äldre filmerna. Inte nog med att alla gamla karaktärer från Bryan Singer's X-Men-trilogi dyker upp, men också de nya från X-Men: First Class. Det var en häftig blandning och mycket som hände hela tiden. Dyker om hela handlingen också att det ny är inte en film om att slåss för vad de tror på eller mot en vanlig fiende. Nu fick de verkligen kämpa hårt för att överleva ens. Det gav filmen en ny upplevelse till X-Men. Man sympatiserar mer för dem här än vad man brukat göra. De som imponerande mig var både Michael Fassbender och Hugh Jackman. För första gången hade Wolverine en starkare insikt på livet med djupare tankar. Blivit en mer visare man. Han fick mer vila än slåss. Var rätt skönt för omväxling. Sen var Michael mer brutalare och självisk mutant än vanligt. Nu visade han en mörkare sida till skillnad från X-Men: First Class, av Magneto som han skall vara. Jag tycker själv att Bryan Singer har nu lyckats hitta den rätta vägen och skall följa den i fortsättning. Filmen erbjuder mer än vad man tror. Kul att se Peter Dinklage också göra något nytt förutom kända Tv-serien Game Of Thrones. Ser fram emot X-Men: Apocalypse."  

"Spider-Man lyfter upp superhjälte nivån till topp. Tyvärr förväntade jag mig en lite ny handling och inte något som man redan har sett från Sam Raimi's förra spider-man. Det är bara en skurk som vill döda spider-man ungefär och inget nytt sätt att försöka ta över världen precis. Nu gick filmen in djupare åtminstone på Peter's föräldrar och mycket nytt dyker upp som en twist. Sen var jag lite besviken på de faktum att Electro var för lik Dr. Manhattan från Watchmen i utseendet. Ville mer se Elektro i sin naturliga kostym från serien. Fast att se Jamie Foxx ta an till att bli en superskurk var något nytt att se. Jamie hade en stor sympati känsla inblandad med sin aggressiva blick. Hans repliker var väldigt känslosamma. Var verkligen synd om honom och Jamie gav ett litet hopp på att han kanske kunde bli god istället. Andrew var härlig återigen som Spider-man. Hans barnsliga repliker när han har dräkten på sig och när han försöker vara mer vuxen med utan dräkten på sig är fortfarande en upplevelse. Han fångar Spider-mans riktiga ansikte från serien. Han är på samma nivå som Robert Downey Jr. är med Iron Man. Var häftigt se Paul Giamatti i en oväntad roll och Dane Deehan var oväntad läskig. Jämfört med sin föreföljare var denna uppföljare på en ny klass av kvalitet av spänning, action, humor och coola skurkar. Något man vill se igen?...Absolut." 

"Återigen lyckades James skrämma publiken. Efter gjort ett par skräckisar och thriller, så visar James Wan ännu en gång en spökfilm som gått längre än vad Hollywood någonsin lyckats göra. Kul att han fortfarande håller sig till läskiga dockor efter Saw och Dead Silence. Filmen hade inte mycket nytt att erbjuda och var väl som man skulle kunna tro. Var ett par gånger man blev lite skrämd däremot och fick rysliga känslor. Och det är ju pågrund av att filmen är faktiskt baserad på riktiga människor och riktig händelse, vilket får en att inse att det har hänt de stackars människor. Kusligt att få se bilder på människorna efter filmen var slut. Ännu en gång har James fått användning av skådespelaren Patrick Wilson som också jobbar med James i Insidious filmerna. Patrick har lyckats väl att hitta den mystiska, erfarna spökjägaren här. Filmen var väldigt spännande och intessant från början till slutet. Mycket nya rysliga spökmöten som får håret på benen att resa sig upp. En skräckfilm som står ut i mängden."

 

"Häftig upplevelse som visar människans mörka sida på ny nivå. Själva idén till filmens huvudpoäng är faktiskt vältänkt och har en stark punkt den når. Amerika har ingen brott längre på grund av den natten när alla får göra vad de vill och allt är lagligt under 12 timmar. Alla människor har ju agressioner och då är ju perfekt med att få släppa ut odjuret för en natt och sen låta freden leva ut ett helt år. Starkt tänkt och faktiskt ganska läskigt om det skulle hända på riktigt. Filmen är lite av en blandning av Panic Room och The Strangers. Inte så mycket skräck just i filmen, mest rysligt för en stund. Lite senare in på filmen blir det mer actionfylld med spänning. Ethan Hawke spelar en tydlig fader, men sen utvecklas med att göra vad som krävs för att skydda familjen. Ethan har lätt att hitta den karaktären han skall spela. Inte för överspelat, men ändå på ett sätt att det blir precis lagom med skådespeleri. Rhys Wakefiled var faktiskt bättre än väntat också som läskig student med svåra psykotiska störningar. Ungdomarna var rätt mäktiga motståndare. Däremot var för det mesta av filmen väldigt mörk och nästan inget ljus alls. Och tyckte själv att skurkarna skulle ha varit lite mer kaxigare. Kändes som de höll tillbaka för mycket. Inte sån jätte märkvärdig film, men ändå underhållande."

"Effektmässigt briljant. Som sagt, effekterna är vad man kan se mest fram emot att vilja se här i World War Z. Det är snyggt och väldigt detaljerat. Sminkningen däremot var väl vad man kunde förvänta sig. Tyvärr var det inte läskigt. Efter sett många zombie filmer så lär man sig fort hur många olika zombies det finns och dessa zombies var aggresiva och väldigt smarta med att jobba tillsammans för att utplåna människorna. Vilket som jag personligt blev lite besviken på var att det var inget blod, zombierna åt inte på människorna och filmningen var för barn vänlig. Marc filmade bort istället från dem scenerna man verkligen ville se med en massa blod och skador på offren. För att vara Brad Pitts första zombie film ever, så var han ändå duktig. Fast konstigt nog kändes det inte äkta med att han var en fader till två små barn. Kändes skumt att han brydde sig mer om två döttrar och sin fru än att bara vilja slakta en massa zombies och överleva. Syns på Brad nu att han kommer in i den åldern att det börjar bli lite tjötigt med att se han på stora Hollywood filmer bara. Ville verkligen se en mer aggresiv Brad att vilja kämpa mer för mänskligheten, men istället blev hans kärlek till familjen filmens mål med våran huvudkaraktär. Filmen är underhållande, men inte skräck nog för att bli kallad det. Filmer som I Am Legend och 28 Dagar Senare hade ett mer konkret mål med filmens punkt. World War Z var mer bara en massa kaos och ett väldigt typiskt mål som alla en del Zombie filmer har. Hade varit lite kul om det kom på något nytt istället. Fast efter filmen är man ändå helt okej med att ha sett den. Fast let's face it, Zombies hör till skräck genren och inte action."