"Ger en rysningar längs ryggraden. Det som skrämmer mig mest inom skräckfilmer är dockor, gamla damer och barn. James Wan kunde inte ha valt en bättre skådis för spöket. Blunda ett par gånger när hon dök upp. Eftersom också James använde en udda docka i Saw, kunde han nu göra en helfilm som använder dockor som den magiska punkten i hela storyn. Såg faktiskt också Saw dockan i en scen på slutet. Legenden vi får följa är snyggt skapad. Att kunna vända buktalardockor som är skoj att se, till nu denna ondska, så ser man inte längre dem på samma sätt efter detta. Effekterna var snygga, rekvisitan kall och musiken påminde mycket från Saw. Musiken spelar en stor roll och skapar en bättre stämning för filmen. Var intressant att James kom på ett nytt sätt för oss åskådare att njuta mer av filmen med att offren i filmen inte får skrika. Det gör det hela mer lockande att se. Härligt sätt också filmen visar upp när själva spöket är i närheten. Precis som Saw, använder James med att visa oss saker som vi inte tänker på, men vi ser det. Och på slutet kommer allt fram som en sammanfattning. Tyckte slutet var ny, men också en förändring man inte kunde förutspå. Donnie Wahlberg var suverän, tyvärr var inte Ryan lika övertydlig som karaktären han spela. Filmen är på samma nivå som The Grudge och The Ring."