Det är lördag, och fem high school-elever samlas i skolans bibliotek för kvarsittning. De är alla väldigt olika: Den lite annorlunda Allison (Ally Sheedy); sportfånen Andrew (Emilio Estevez); plugghästen Brian (Anthony Michael Hall); den populära Claire (Molly Ringwald) och pundaren John (Judd Nelson). Dessa fem individer tvingas umgås hela denna dag som i slutänden kommer att förändra deras liv.

 

1. Emilio Estevez | Maximum Overdrive | Young Guns | Bobby | Men At Work | Stakeout | Tex |

2. Anthony Michael Hall | Weird Science | The Dark Knight | Edward Scissorhands | Vacation |

3. Judd Nelson | Airheads | St. Elmo's Fire | Jay & Silent Bob | The Boondock Saints 2 | Endsville |

4. Molly Ringwald | Sixteen Candles | Pretty Pink | Killing Mrs. Tingle | Not Another Teen Movie |

5. Ally Sheedy | St. Elmo's Fire | WarGames | Short Circuit | Fugly! | Tv-serien: Kyle XY | Just A Dream |

6. Paul Gleason | Die Hard | Van The Man | Loaded Weapon 1 | Shadow Conspiracy | Digital Man |

 

1. John Hughes | Sixteen Candles | Weird Science | Planes, Trains And Automobiles | Uncle Buck |

 

"Nostalgi är ordet man kan beskriva filmen som. För alla oss som gått på gymnasiet vet exakt hur jobbigt och svårt det var. Det faktum också att man känner igen sig i åtminstone en av karaktärerna i filmen gör det hela roligare. Alla vi hängde ju alltid med en speciell stereotyp i skolan och tyckte illa om dem andra sterotyperna. Filmen har lagt fokus på det och vill säga att vi är inte så olika även om vi har olika bakgrunder. I denna filmen får vi en stark uppfattning hur ungdomar tänker och säger. När filmen kom ut var det den perfekta tajmingen. Det var under den tiden när ungdomar är uppväxt med hårdare tider. Här får vi följa fem olika sterotyper som verkligen inte gillar varandra. Längre in växer ungdomarna och inser de är rätt lika, men på olika sätt. Med dessa fem underbara rollpresentationer av Judd, Emilio, Molly, Anthony och Ally blev filmen nytt hopp för ungdomar. Skådisen Judd som den kriminella tuffingen var den som utvecklades mest inombords. Judd visar här sin bästa roll någonsin. Alla har sina roller och de lever in till det högsta. Att de börja umgås och berättar sanningar varför de var där till främlingar kan få en må mycket bra. Historierna de har är rent av mäktiga och realistiska. Efter sett filmen glömmer man aldrig av den. Framför allt inte dansen Emilio gjorde till stenhård rock'n roll, när Judd sjunger högt i korridoren, när Simple Minds låt "don't you forget about me" spelas eller när Paul gav metal tecknet med sin hand. The Breakfast Club är rolig, mysig och helt enkelt cool.