"Man ser inte en Olaf Ittenbach film för handlingen. Man ser den för blodets skull. Har nu sett tre filmer med Olaf och varje gång märker man att blodet blir värre och större. Det är verkligen sadistiskt blodigt i Dard Divorce. Det är som är kul är ju att Olaf gör effekterna också och inte bara filmen i sig. Filmen börjar som en vanlig skräckfilm typ. När barnen försvinner och maken hittas död. Efter det händer en massa mystiska saker och man vet inte vem man kan lita på. Det är mest om en kvinnas kamp för att få sina barn vid liv. Skådespelaren Daryl Jackson var den som höjde filmen mer skillnad mot Martina som mest fick blod på sig. Han lyckades spela kall med tomma ögon. Effekterna var groteska återigen. Inte bara att man får se små scener med allt. Här får man detaljerade massaker delar i ansiktet. Olaf spenderar sin tid på att få blodet och kroppsdelarna rätt än att få filmen ens bra. Jag älskar sådant här, men en starkare handling hade hjälpt betyget uppåt."