"En ganska så störande, blodig och brutal tortyr film. En kvinna som blir utsatt för hemsk tortyr, inte bara en gång utan 2 gånger till och med. Det kändes förnedrande att se en kvinna bli behandlad på det sättet som i denna filmen. Sambon och jag såg filmen inte för handlingens skull, utan mer för den groteska och blodigaste skull! Det var inte så mycket att se i denna filmen egentligen, förutom massa smärta, blod, skrik och girighet. Jag tyckte att dem 2 barnen som var med i filmen var väldigt dåliga på att spela i sina roller! Tyckte inte riktigt att dem hade någon plats där huvudtaget. Hade inte barnen funnits med samt att själva filmen hade en bättre handling, då hade den fått högre betyg av mig! Men nej tack säge rjag bara."

 

"Spännande. Bra gjord. Finns några stunder där man hoppar till. Det fräcka var att man känner igen huset från filmen Insidious som också har James Wan som regissör. Att filmen är baserad på sann historia och fick se bilder på riktiga familjen var viktigt för filmens uppbyggnad. The Conjuring hade väl detaljerad effekter. Självklart sevärd. Passar till höstväder när det börjar bli mörkt ute. "

"Saw kan slänga sig i väggen. En ny mästare av fällor är här. Själv tyckte jag att första delen The Collector skulle bli svårt att slå, men The Collection var en ny sida av skräck. I denna uppföljaren får vi faktiskt följa med The Collector in i hans lilla samling av allt möjligt. Det var inte bara massa fjärilar och spindlar där i byggnaden. Hans samling var det sjukaste man kan tänka sig. Välskrivet av producenterna verkligen. Så fort fällorna och blodet började rinna var man heltspänd i kroppen. Spänningen håller i sig ändå från föreföljaren. Man vill bara se mer blod och häftiga tortyrfällor. Att Marcus som regissör höll i samma vassa upplevelse var troligen en av de bästa skräck uppföljare jag sett på länge. Hans filmer kommer bli kultklassiker i skräckgenren. Josh Stewart dyker upp igen som offer och får lära känna sin kidnappare lite mer. Utan Josh hade filmen förlorat sin charm. Gillar man filmer som fokuserar sig på fällor och tortyr som Saw, Hostel och You're Next, så är The Collection en riktigt kaxig och mäktig skräckfilm ni lär fastna vid."

"Spanska skräcken är här. Efter ha sett regissören Adrían's verk i ABC's Of Death och Here Comes The Devil, så märker man att han har talang, men inte lyckats hitta sitt livsverk än. Han är på god väg. Nu när man fått se Cold Sweat ser man hans utveckling tar rätt väg. Aldrig sett något sådant här liknande i mitt liv. Det var kul att filmen hade något nytt att erbjuda från skräck genren. Filmen var enkel och lättläst. Var en hel del frågor man ville ha besvarade från filmen däremot. Man kände sig kanske inte helt nöjd när epilogen dök upp. Själva frågan "Varför?" kanske filmen inte egentligen hade en bra förklaring till. Den var lite långdragen, men det funkar ändå. Det funkar ju också i små doser. Spänningen var just målet här. Att få blodet att koka och nerverna spänna sig. Till en början var den hög, men vissnar till efter en stund in i filmens mitt. Handlingen var ändå lockande. Ungefär som när man fick höra talats om The Human Centipede för första gången. Man var bara tvungen att se den pga av handlingens skull. Var en hel del tvistar som kom från ingenstans. Cold Sweat förtjänar en stark bit in i skräck genrens mer nytida okända klassiker.

"Ovanligt och oväntad film. Babysitter wanted har inte fått mycket uppmärksamhet av folk eller ens synts ordentligt, men det hindrade inte oss ifrån att se den. Bara omslaget och kritiken fick en intresserad och som tur var hade dem rätt. Filmen sticker ut i mängden jämfört med andra skräckfilmer. Det är bra enkla karaktärer och handlingen lurade en lite på ett roligt oväntat sätt. Filmer som lurar ens ögon och öron är absolut en stålande film. Det betyder ju att dem kom på ett helt nytt sätt att visa folket något. Sarah thompson lyckades hitta en balans mellan oskyldig tjej till stenhård kaxig kvinna. Det är något man sällan ser i dagens skräckfilmer och Hollywoods bästa kända skådespelare. Ibland kan ju okända skådisar visa bra talang. Bruce Thomas var min favorit bland dem. Aldrig sett honom förut, men hittade en väg att intressera publiken att se mer. Det var hans manus och kroppspråk som klicka tillsammans. Filmen hade en del blod och mystik i sig. Jag själv kunde inte be om mer om vad filmen gav ut. Den hade allt en skräckfilm skall ha och lite mer."

"Oväntad film som lyckades öppna mina ögon. För att ha aldrig hört talats om Autopsy filmen förut, så var jag ändå nyfiken för att ta reda på vad det var. Det var mest också för att se Robert Patrick var med. Alltid velat se mer filmer med honom sen Terminator 2 och From Dusk Till Dawn 2. Robert var höjdpunkten så klart och effekterna. Handlingen var vag och inte så trovärdig tyvärr, men var ändå lite snyggt uppvisat på ett sätt man ändå kan kalla den för skräck/gore. Kul också att jenette jobbade med Patrick igen efter gjort T-2 tillsammans. Filmen börjar starkt med att gå in rak på saken med en bilkrash. Så fort man stiger in i Mercy Hospital så får man den creepy känslan med en gång, att det är något skumt på gång. Min rädsla är ju att vara vaken på en operation och Autopsy hjälpte ju inte mig precis. Men what doesn't kill you, makes you stronger. Miljön var dyster och deppig. Effekterna var ju som sagt filmen själv. Var som en blandning mellan filmerna Hostel möter sjukhus. Skräckfilmer som dessa behöver lite mer knuff framåt för att nå rätt folk och detta är för alla skräckfans som gillar blod och massa inävlor. 

 

"Älskar att du se en film som är blodig, brutal samt har en del inälvor att erbjuda? Hah, då är denna filmen en excellent val för dig att se på! Autopsy är något jag en gång har hört talas om, men inte riktigt tagit mig tiden för att se på filmen. Tur att man lever tillsammans med någon som också älskar råa och brutala skräckfilmer lika mycket som jag! Annars hade man fan missat att se på denna filmen. Hur som haver, själva scener i filmen var ju riktigt äckliga, men tyvärr så vann inte storyn mitt hjärta! Ett par ungdomar som varit och festat vettet ur sig och var på väg hem en sen natt och råkade sedan hamna i en bilolycka samt köra på någon! Inte så konstigt egentligen med tanke på att dem fortfarande var små berusade. Ambulansen kommer och "räddar" dem allihopa och när dem väl kommer fram till den mystiska sjukhuset så händer det saker man minst anar ska hända på ett sjukhus! Därifrån får man sedan se hur dem kämpar hårt för att få behålla sina liv. Frågan lyder såhär? Kommer dem klara sig ut därifrån eller blir dem fast där för evigt?"

 

"En ganska så brutal, rå och skonsamslös och tuff film. - Det var verkligen Beyond The Limits! Titeln för filmen sitter verkligen som en smack! Jag gillade hur allt började i början av denna brutala filmen, i alla fall i den första delen. Men tyvärr längre fram så spårade det ur totalt! Den andra delen var inte sig lik som den ena delen av filmen. Den andra delen började tappa glimten, så därav ger jag den en 3:a i betyg. Hade storyn hållt sig på sin ram då hade den säkert fått en högre siffra av mig och sambon. Annars i övrigt så var effekterna riktigt blodiga och råa, det hela blev en ganska bra projekt! Tyvärr så fick man inte känna så mycket känslor ifrån skådespelarna, man kände sig neutral när man satt och kollade på filmen. Vissa personer var helt enkelt inte gjord för filmen. Beyond The Limits är enligt mig godkänd."

"Ännu ett mästerverk av Lucio Fulci. City of the living dead är en kultklassiker på högnivå. Filmen har beskrivits som en filmisk mardröm, som jag själv måste inse den lyckades leva upp till namnet. Med att ha först sett Fulci's bästa verk The Beyond, så lyckas han återigen med City of the living dead. Han håller sig till mycket mystik, blod och groteska sätt att dö på. Filmen startar ut bra med scenen där prästen hänger sig och hela helvetet bryts ut. Det Fulci gör är inte bara en zombie attack på människor. Han leker fram med fantasin om mörkrets krafter. Han bygger upp det skickligt till det läskiga slutet. Effekterna återigen shockerar världen än idag. Gillar de faktum att Lucio inte försöker likna som George Romero's zombiefilmer. Han har sin egna stil att visa upp för oss. Det är inte bara zombier liksom. Han går djupare in på det hela. En scen i filmen med maskar är något jag aldrig lär glömma. Filmer som detta görs inte längre och därför bör man se filmer som dessa. Ser fram emot fler verk han skapat. Speciellt Zombie flesh eaters och uppföljaren." 

"Andrea Bianchi's okända zombiefilm. Aldrig hört talats om filmen förrän jag väl gått in i en ny fas i filmskapelser. Andrea var inte kanske på samma nivå som Lucio Fulci's verk, däremot lyckades han skrämma på ett annat sätt. Här var det fokus på bara se splatter och överleva. Var ingen stark handling precis förutom att de döda vill äta de levande. Fastna skarpt på effekterna och krävde mer efter varje splatter scen. I början av filmen fick man gåshud som höll i sig till mitten av filmen. Sen tappade Bianchi målet med filmen...att hålla spänningen uppe. Vad jag mest uppskattade här var att zombisarna sammarbetate på en intelligent nivå. Påminde lite då om Return of the living dead 1985. Att zombisar är inte helt tomma i bollen. Skådespelarna var väl relativt duktiga, men inga avancerade roller precis. Peter Bark öppna ens ögon. Hans utseende som barn var jobbig att titta på. Han såg så mycket äldre ut. Sådana här italienska zombiefilmer går långt ut på skalan. En av de mest ökända amningsscen dyker upp också. De har förmågan och viljan att gå längre än Hollywood." 

"Stark, poetisk och en riktigt rå kultklassiker. Efter nu har sett en av Lucio Fulci's mästerverk från 80-talet är jag fast vid att vilja se fler av hans verk. Filmen handlar inte bara om en massa zombier som jagar människor runt i en apocalyptisk värld. Här börjar allt från filmen med en mörk hemlighet i ett hotell. Sen därefter börjar den mystiska delen. Påminner lite om The Omen med ett märkt väsen som raderar folk på sitt egna sätt. Längre in på filmen börjar en del zombier dyka upp. Var härligt se en ny version av att inte bara fokusera på zombier. Lucio kunde fånga ögat med minsta lilla läskiga miljö. Bara miljön gav en gåshud. Man kunde känna att de byggdes upp till det slutgiltiga epilogen. Man måste ju ha blod och äckliga effekter för att kunna göra en bra zombie-film. The Beyond sviker en inte. Scenen med en massa spindlar vad den nog vidrigaste jag sett på länge. Den var så oväntad och sjukt vidrig. Jag skulle föreslå denna filmen till inte bara skräck fanatiker, utan till alla som vill se något nytt och klassisk.

 

"En sådan 80-tals terror som får en att säga: Åååh, vad äckligt! Shit, vad creepy! Det finns helt oväntade scener som man aldrig sett förr visas i filmer. Jag gillar musiken i bakgrunden när spänningen stigs up. Man vill gärna se mer utav det råa och absolut mycket blod! Inte splatter-blod, vilket jag gillar med denna filmen, då det inte var överdrivet med blod överallt! Storyn är intressant samt mystiskt. Regissören lyckades få till atmosfären samt omgivningen väl godkänd för tittarnas ögon. En perfekt film att se på när hösten och mörkret faller ute. Rekomenderar denna filmen starkt!"

 

"En vidrig, kall svettande, ryslig och mystiskt, hemskt typ av film - Deadgirl ger dig allt det där! Det fanns en stor anledning varför hon var isolerad samt fastbunden i det där övergivna mental sjukhuset, i ett alldeles speciellt rum. Förklaringen kommer ni fram till själva när ni sett klart denna filmen. Ungdoms killar som drömmer om att få något särskilt extra och det är vad dem just kommer att få också. Men hur länge varar det? Jag gillar hur filmen är uppbyggd. Självklart, ska man leva livet! Leva vilt! Men hur långt går din gräns eller snarare er killars gräns? Skådespelärskan som spelade i Deadgirl gav mig rysningar i kroppen i mellan åt och det gillade jag! Det är sådant man vill se i en skräckfilm! Mörk, grovt och rå. Miljön gjorde dem bra. Ungdomarna var helt okej! Jag gillade en av grabbarnas besatthet av den döda tjejen. Se denna filmen!"

"Detta är Darios bästa verk utan tvekan. Filmen är så jäkla bra upplagd och välplanerad från början till slut. Även Tarantino, John Carpenter och clive Barker kallar Deep Red för ett mästerverk inom sin genre. Alfred Hitchcock hade säkert velat se denna filmen och själv velat regissera. Filmen börjar lätt och avancerar sig högre upp till det hemska slutet. Häftigt också att kvinnan hade telepatiska och märkte att kvinnan märkte mördaren var efter henne och hade hemska mörka tankar som hon kände efter. Intressant se Davids karaktär vara från ingenting till att bli värsta detektiven. Hans engagemang att vilja hitta sanningen är så underbart vackert att vilja följa. Att se mördaren planera sina små planer som skulle skrämma Jigsaw själv ur Saw filmerna var genialt skrämmande. Dockan som gick var jäkligt ryslig. Gav härlig gåshud. Ännu en gång chockerar Dario publiken med ny sanning. Var ännu svårare denna gången att gissa vem mördaren var. Sådana filmer skall man aldrig underskatta. Kul också att Dario lät sin fru Daria vara med och visa sin talang. Filmen överraskar en rejält. Däremot var det en nostalgi känsla när mördaren pratade. Det har faktiskt varit samma röster i både Bird with the crystal pulmage, Cat o'nine tails och nu i Deep Red. Dario vet att den rösten skrämmer publiken. Mördaren var smart och verkligen pyskopatisk brutal. Det var en barnramsa som spelades jämt när mördaren var i närheten. Så fort man hörde den, så stelna hela kroppen upp sig. Hela historien bakom det hela var mer komplicerad än man kunnat tro. Vill inte säga för mycket innan ni ser den, för tror mig ni lär inte ångra er. Deep Red går bortom gränser man inte trodde fanns. Film i sin bästa form." 

 

"Ännu en gång så har regissören Dario Argento imponerat på mig! Jag beundrar verkligen hur han skapar sina filmer både karakteristiskt och karesmatiskt. Det är även häftigt att se en äldre nyfiken blind man investigera fallet tillsammans med en ung journalist, det som ännu var häftigare är att den äldre blinda mannen har själv varit en journalist i sina unga dagar. Han har en vass personlighet, han är rak på sak samt att ändå kunna ha humorn med sig. Vilket gjorde så att filmen fick lite färg på sig. Det kan annars lätt bli alltför dyster och mörkt när filmen handlar om mord. Avslutningen på filmen var oväntat! Jag gillar koncepten på filmen. Tänk, att det finns saker man reagerar så jävla starkt på att det driver en till att mörda människor för att ens mörka hemlighet skall inte bli avslöjad. Bravo Dario! Säger jag bara. Jag ser fram emot att lära känna honom mer genom sina mystiska och gåtfulla filmer."

 

"En väldigt så mystisk och ryslig italienskt film som Dario Argento har gjort, vilket var en av hans första film som någonsin gjorts. Tack vare koncepten av denna filmen, så har Dario Argento gjort flertals mystiska och rysliga filmer. Varje film man ser som är regisserad av honom, så ser man hur han utvecklar sin talang mer och mer. Dario Argento är absolut en sådan regissör man bör följa! Grym film för att vara ifrån 70-talet! Känslan är stark likaså atmosfären och miljön. Skådespelarna gör det bra ifrån sig. Jag gillar filmen och kan lätt rekomendera denna filmen för folk som gillar gåtfulla, mystiska och rysliga filmer."