"Sjukligt skrämmande. Att det finns 13 meters långa ormar överhuvudtaget är läskigt nog att tänka på. Att bli klämd tills döds först och sen uppäten av orm är hemsk tanke, men underhållande att se här. Det är något med att bli uppäten av något djur jag gillar på film. Att just människan hamnar i näringskedjan är skrämmande. Ormen i sig är välskapad i effektsmässigt på vissa scener när den inte är data animerad. Bettende mässigt till orm har dem inte kunnat fånga på film. Ormen gav ifrån sig skrik och konstiga effektljud, som skulle kunnats ta bort istället och fokusera sig på att få ormen mer realistisk. Tycker ändå handlingen var snygg och påminde lite om "Creature Of The Black Lagoon" och "Jaws". Rollistan är däremot härlig att se med så många kända ansikten. Meningen med att så många kändisar är med att för att vi som åskådare inte skall veta vem som kommer dö i vilken ordning. Jon Voight kunde inte ha varit bättre med att spela sin mystiska karaktär. Med hans utseende blir han en riktigt kall skurk för oss att inte ta bort blicken ifrån. Han fångande min uppmärksamhet många gånger. Tack vare hans karaktär, repliker och talang framför kameran höjer jag betyget med en extra.

"Verkligen en lågbudget SAW-Wannabe-film. Saw del ett och två kom ut 2004 och 2005, och då kom denna C-film ett år senare. Handlingen är ungefär som som Saw filmerna, men att denna gången är det annat motiv till varför offren skall dö. Fällorna försöker också att likna Saw, men inte lika hemska. Make up special effects är inte lika groteska som Saw. Skillnaden mellan Saw och Are You Scared är att denna filmen hade sämre skådisar, mindre blod, lägre budget och är jätte tråkig att se på. Med Saw var det en djupare mening med filmen och en mer trovärdigare skurk med ett motiv som höll i hela filmen. Här var inte skurken ens läskig och gav då ingen riktig spänning till filmen. Vi som åskådare skall ju känna sympati för offren och det misslyckades Andy Hurst med att ge oss. Vilket leder till att vi bryr oss inte ens om filmens själva poäng. Några kritiker säger denna filmen är bättre än Saw 2, vilket jag inte håller med om, och om ni sett denna så lär ni säga samma sak. Det fanns två saker som var bra med filmen: För det första var fällan i början av filmen lite oväntad och för det andra var jag jäkligt nöjd när filmen äntligen tog slut."

"Blodig, men saknade poängen till storyn. Själv är jag ett stort Zombiefan och sett klassiker som Night Of The Living Dead och Zombie Flesheaters till dagens Shaun Of The Dead och 28 Dagar Senare. Det som saknas här däremot jämfört med exemplen jag gav är att storyn hade inget nytt att komma med. Bara några karaktärer som försöker överleva de hungriga zombies. Det som kunde ha blivit en ny sak inom genren var om zombie korna var lite bättre skapade och hade mer tid under filmens gång. Normalt viss hade detta blivit det som hade kunnat ge filmen ett namn för åskådarna, men misslyckades. Nu när vi ska prata om det positiva med filmen var att filmens kameravinklar och skådisarnas avslappnande roller påminde lite om Peter Jacksons äldre splatterfilmer som Bad Taste och Braindead. En zombiefilm utan blod hade inte varit något bra, så det klart det fanns massa blod och avhuggna huvuden lite överallt. Sminket och all speciell make up effects var förvånadsvärt häftiga. Inget jag trodde skulle dyka upp, men man blev seriöst underhållad när en spade sitter i en zombies skalle. Det som var lite ovanligt också för en skräckfilm är att det används mycket naturligt ljus och inte mycket huvudljus som inriktar sig på speciella punkter för oss att se. Ganska snyggt gjort faktiskt. Kan rekommendera denna film till er som älskar zombies och en del splatter."

"Ryslig på en medelmåttig skala. För en gångs skull var det med en annan kultur i som Amish folket. Dem brukar väldigt sällan vara huvudpunkten i dessa fysiska slasher filmer. I filmen var dem väldigt mystiska och väldigt starkt tro har dem allt. Ernest Borgnine var svår karaktär att lista ut, men välspelad. Ordet "Incubus" dök ofta upp bland Amish folket här, så man var tvungen att kolla upp det. Efter jag fick reda på vad det var, så såg jag filmen på ett helt nytt sätt och slutet. Filmen var inte läskig som man trodde. Blodig var den inte heller så mycket. Sharon Stone kom in lite senare på filmen och kändes lite som om hon kunde ha tagit över huvudkaraktären. För både Maren och Sharon hade utvecklats mest till oss åskådare. Svårt att lista ut vem som skulle överleva där och vem som mördade alla. Jag blev faktiskt seriöst förvånad på vem det var. När slutet började närma sig kom Wes Craven's magi fram. Efter sett alla hans största verk, så märkte man vad han brukar ha med i sina filmer. Och på slutet kom det fram. En rolig grej jag märkte var att under en scen när en av tjejerna gick på bio, så såg man att Summer of Fear gick där. Lite ironiskt eftersom det är också Wes Craven som gjort den. Var tyvärr inte så mycket som hände i filmen. Det stanna upp mycket med att lära känna alla karaktärer istället. Det kan ju vara bra om man håller en bra balans med det, fast här drog det ut lite för mycket. Värd att se om man älskar slasher filmer och vill leka detektiv med att lista ut vem som mördar alla."

"Psykologisk skräck visar sitt sanna ansikte. Hus som spökar har man liksom sett förut som The Haunting, The House On Haunted Hill och Poltergeist. På tal om Poltergeist, så tyckte jag att att båda filmerna hade liknande theme med barn som sjunger. Otoligt var en sån enkel sång kan vara läskig. Om vi ska jämföra med Remaken som kom ut 2005, så är originalet mer inriktad på fler karaktärer och det är inga spöken som visar sig. Det är mer att man får använda sin fantasi här. Några stolar som rör sig, fönster som stängs och dörrar sprängs var mer vad vi fick uppleva som spöken. Det jag var ute efter var att få se de två kända scenerna när väggarna blöder och när prästen blev omringad av flugor. Härlig upplevelse att ha fått se dem. Många parodier har använt dessa scener. James Brolin var skrämmande, men spelade inte lika intensivt som Ryan Reynolds gör bättre faktiskt. Tyckte speciellt om James karaktär när han hela tiden slipade på sin yxa. Var som han var besatt verkligen av den. Enda gången jag blev rädd var i början av filmen när en mörk röst dök upp som husets härskare. Va bra att det användes bara en gång, annars hade det förstört filmen. Det filmen här kunde ha varit, skulle kunnat vara att den var kortare. Efter 80 min blev man lite trött och önska filmen skulle sluta snart. Sammanfattning: Kunde varit kortare speltid, fast var en oförglömlig upplevelse att få se den. Varje skräckfanatiker skall se den. Vill ni läsa om REMAKEN, så hittar ni den på nummer 23."

"Snygg och läskig. När jag fick reda på att Stan Winston (gjort effekter till Terminator 1-3, The Thing, Jurassic Park 1-4, Aliens, Predator) gör make up special effects här, så blev jag nyfiken direkt. Effekterna var i en härlig 80-tals känsla. Man blir verkligen fascinerad här och kräver mer av hans magi. Vad jag inte var beredd på var handlingens vändning. Tänkte mig först att detta har jag sett förut, men efter bara 10 min, blev jag helt mållös. Sen längre in på filmen tar det ännu fler vändningar för det bättre. Överraskningarna lyfte upp filmen ännu mer och nu var det inte bara en enkel handling. Slutet var sann klassiker. Där fånga regissören det. James Farentino är en skådis jag inte kände igen, fast efter sett han här, så kommer jag inte glömma honom. Att spela en sån svår karaktär med många olika känslor var fullständig för honom. Jag var seriöst förbluffad efter filmen och kan knappt vänta på att se den igen. Värdig att bli kallad för Kultklassiker."

"Urusel...bara helt enkelt urusel. Effekterna på varulven var inget värt att se på. Som taget från ett dåligt tv-spel. Storyn kunde ha varit bättre. Var ingen hollywood film precis. Kändes som också att regissören ville ha mer fokus på nakna kvinnor än själva storyn. Många POV (Point Of View) vinklar så man fick se vad varulven fick se, var för mycke skakis så man blev lite snurrig i huvudet. Plus den kvinnliga varulven var sminkad som en blandras mellan apa och varg. Det enda jag blev imponerad av, var att både Kane och Tippi var med. Kane är en av mina favorit skådisar inom skräck och Tippi var med många populära filmer under 60-talet och var eftertraktad skådis då. Kom som en överasskning för mig allt. Dem borde ha sagt nej till en sådan kass C film. Var lite härligt med blod scener ibland, men det hjälpte inte filmen alls. Manuset och resten av skådisarna förvärrade allt. Ingen spänning, blev aldrig rädd och inget jag kan tänka mig se om igen om ett år eller mer. Se bara den om du är lika mycket varulvsfanatiker som jag är. Nu är jag snäll och ger den en etta, tack vare Kane och Tippi..annars hade det blivit en överstruken här."

"Underbart skådespeleri med hårdbitande story. Nu när Hollywood fått leka med sin magi och sina effekter, så håller ändå filmen, även om man sett originalet. Det är mer spöklika scener, ny miljö känsla och en del vatten. Nu i denna versionen har mamman ett förflutet som förföljer. Var ändå nytt, fast hade inte behövts göras. Filmen i sig var mer spännande än läskig nu. Kändes som de överdrev lite och gick över gränsen från originalet. Tyckte väldigt mycket om Tim, John och Pete's bilder av karaktärerna från förra filmen. Dem satte rollerna precis rätt. Jennifer och Ariel hade ett starkt band mellan varandra som syntes tydligt. Även om jag föredrar originalet från 2002, så var det häftigt att se hur Hollywoods version skulle se ut. Som sagt, filmen bjuder på effekter till fullo, bra skådespelare som man känner igen och livlig story."

"Härligt gripande som ger sköna rysningar. Var helt oväntad slut. Blev inte som jag trodde. Gillar det faktum att Hideo Nakata kan få vatten att ge en rysningar. Storyn var väldigt enkel och man hade lätt att följa med. Märkte inte detta förrän slutet, men det var ingen bakgrunsmusik förrän slutet. Det behövdes inte egentligen musik. Att just barnen är alltid de läskigaste i asiatiska filmer med sitt långa svarta hår över ansikten blir aldrig överdrivet. Man ryser till varje gång man ser det på film. Kulturen är så vacker. Svårt att inte se på rekvisitan. Asitiska rysarfilmer är mer inriktad på skräcken bakom det hela och inte storyn. Något jag älskar med sådana filmer. Se filmen, men inte ensam!"

"Fantasifull film med ett väldigt ovanligt spöke som Tandfen. Tandfen var ett otroligt agressivt spöke också. Hon gav inte upp jakten verkligen. Hon påminde lite om The Grudge. Hon gav ifrån ett läskigt läte, fast mer som ett monster och inte ett spöke. Chaney Kley var som en wannabe Ryan Reynolds. Han hade tyvärr inga bra hjälte repliker. Det var alltid samma "Stay In The Light". Var däremot spännande med att Tandfen inte kunde visa sig i ljus, så ett par scener var nagelbitande. En del oväntade scener när Tandfen dök upp också. Så man hoppa till lite om man har tillräkligt högt ljud. Det var ju inte heller så att spöket höll sig till sina jaktoffer, hon attackerade alla som typ var i vägen. Filmen saknade den känslan att man sen vill typ tända alla lampor efteråt. Kunde ha gjorts läskigare. Var en spännande rysare, men inget man får mardrömmar av!"

"En effektfull skräckfilm som åker upp och ner som en Berg-Och-Dalbana. Början av filmen är väldigt mystisk och underhållande att bevittna, men desto längre in på filmen man kommer så tappas det. Tyvärr. Effekterna och monstren spelad av Metal bandet Lordi var höjdpunkten här. Var ändå imponerande rekvisita också. Sjukuset hade en sådan läskig, rysar känsla till det. Man fick egentligen aldrig en chans att lära känna karaktärerna och få en sympati känsla för offren. Så det var inte så spännande, förutom i början bara. Slutet var inte heller exakt vad jag väntat mig. Jag blev lite rädd av vissa tillfällen i filmen. Det är snyggt sminkat på alla monster, dessvärre ville ha mer blod. Dominique var den enda skådisen som visade potentiall till filmen. Var ganska häftigt att få se Lordi varelserna i skräckform. Eftersom dem hade precis vunnit Melodi festivalen, så passade bandet på att göra en film.  Filmen kunde ha gjorts bättre, men effekterna var mäktiga att se med massa monster."

"Underhållande på så många sätt. Rekvisitan är snyggt gjord. Hela byn och alla föremål sitter snyggt in för själva känslan att känna den byn har varit med om ett helvete. Francisco och Ezra var duktiga att spela sina roller. Speciellt Ezra som hade en karaktär med mycket olika känslor iblandade. Special effekterna kunde varit bättre i vissa tillfällen, men jag blev imponerad av make up special effects. Blev rädd ett par gånger. Scenen när dem flådde av en man var grotesk och vacker. Alla i byn var läskiga och bra skapade. Deras smink och masker var nytt och häftigt rent av. Hela storyn var något jag inte sett förut. Stuart Gordon har gjort ännu en film jag älskar. Fenomenal upplevelse."

"Filmer som Cujo kan få en att tappa andan. Den här hunden är inte människans bästa vän. Jag blev serilst imponerad av vad att de används riktiga hundar i varje scen. Att ha tränat upp hunden att agera så brutalt är nästan läskigt. Tycker om att i filmen handlar det inte bara om hunden. Man får lära känna karaktärerna djupt i deras privatliv. Skickligt filmat och tagningarna mellan klippen skapar attackscenerna en mycket mer skrämmande känsla. Den sista timmen under filmen skär igenom en ordentligt. Spänningen stiger högt upp. Hunden ser helt grotesk ut desto längre den lever. Ingen medkänsla alls har den. Detta är 80-tals skräckfilm i en av sina bästa former. Gillar man Stephen King filmer eller ren skräck...Cujo är svaret."

"Helt onödig film. Nu är det bara för mycket. Denna borde inte ens ha gjorts. Jag tyckte om att Brad och Angela var med ialla fall. Nu var det inte ens roligt, skrämmande, underhållande eller kul längre. Miljön i rymdskeppen var snyggt upplagda och alla föremål. Fast det var inget som fick en att vilja titta längre. Det blev tjatigt i längden. Lär aldrig få dem 90 min tillbaka. Gäspade nästan mer än att bli underhållad. Det är tack vare Brad och Angela denna filmen inte får en etta i betyget. Håll er undan från Critters 4. Borde ha slutat göra Critters efter 2:an."

"Börjar bli för barnslig. Varelserna syns mer och är lite större , men dem är inte lika farliga längre. Spänning fanns det inte ens. Börjar likna mer en komedi film istället. Det som förvånade mig var att Leonardo var med. Här är han bara ett barn och hade fortfarande samma frisyr då som nu. Att filmen nu har bytt miljöomsättning helt och hållet till en byggnad, gav filmen en liten chans att det skulle bli nya saker som händer. Förhoppningarna blev helt och hållet kokta och ner i avfallsbrunnen. Ingen skräck, spänning eller bra skådisar förutom Dicaprio. Det du kan hoppas på är att du fnittrar lite."

"Kaxigare små aliens är dem allt och hungriga. Mick Garris har nu skapat en lite mer starkare Hollywood känsla till critters. Filmen var roligare, det var fler offer och mer hårbollar. Och denna gång är det inte bara en familj som blir drabbad utan hela byn. Blodigare och skrämmande är dem fortfarande inte. Påminner mycket om Gremlins. Den håller upp måttet från första filmen. Var däremot bra det var samma skådisar som fick spela sina roller. Hade förstört filmen annars. Prisjägarna är coolare. Tyckte det var speciellt roligt när ena prisjägaren ville byta ansikte till annant monster från annan känd film. Där skratta jag rejält hårt. Tyckte man om första Critters, så se då på uppföljaren. Det är värt det."

"I samma anda som Gremlins, fast hungrigare. Var spännande att se en familj instängda i sitt hem jagade av dessa critters. Var inte så farligt mycket blod, men det kom fram då och då. Ialla fall tillräckligt för att kalla sig för skräck. Var många roliga repliker, sheriffen var helt förvirrad vad som hände i staden och de två bounty hunters var stenhårda aliens med big guns. Dem spängde typ upp allt som var som ett hot för dem. Sjukt roligt ändå. Filmen var inte så läskig eller skrämmande, mer att det var underhållande skräck. Att man njöt av filmen, men ändå inte blev rädd eller besviken. Detta är ju ändå en kultfilm som var stor under 80-talet. Och jag bara älskar effekterna, monstren, repliken, miljön och upplevelsen. Man undrar ändå hur folk kommer på såna här filmer. Tycker ändå att alla skräckfanatiker skall ha sett Critters. One-Of-A-Kind."

"Inte läskig, inte ens lite. Det var mer som en komedi. Dåligt att den fick bli en uppföljare efter två kultklassiker. Man tror ändå att den borde var bra, men där lurar dem en allt. Inga duktiga kändisar så långt ögat kan se. Måste ändå påpeka att vissa av historierna var underhållande att se, men det var det enda bra med filmen. Filmen misslyckades helt och hållet från att kunna nå upp till Creepshow 1 och 2. Allt kunde ha gjorts mycket bättre om dem lagt mer tid och mer pengar. Vampyren var coolt spelad av Ryan Carty. Detta är inget jag rekommendera...tyvärr. Var underhållande ibland, men borde inte tillhöra skräckgenren."

"Trodde inte det var fysiskt möjligt att Creepshow kunde uppgraderas på skräck skalan. Fruktansvärt hemska rysningar. Kan inte glömma introt. Får gåshud varje gång den visas. Gillar iden att använda tecknat med skräck. Filmen var serietidning först. Historierna har nu blivit ännu bättre. En av dem har förstört mitt liv med att aldrig bada i en sjö...EVER. Tyckte det var härligt att Tom Savini var fortfarande ansvarig för make up special effects. Så groteskt, snyggt gjort av Tom. Filmen är definitivt värdig att kalla sig för uppföljare. Upplev skräck som den skall visas. Ni lär aldrig glömma av filmen"