Bio: Annabelle.


| 2014 | 1 timme 39 min | 15 år | Skräck |
 
Dockan Annabelle skrämde oss alla i förra årets hyllade skräckfilm THE CONJURING, och nu får vi veta hur allt började. Händelserna bygger även denna gång på arkivmaterial och den verkliga dockan finns på ett museum för ockulta ting i USA där en präst regelbundet välsignar henne. John hittar den perfekta gåvan till sin gravida fru Mia, en vacker och ovanlig vintage-docka i vit bröllopsklänning. Men dockan drabbas snart av en förbannelse och Mias förtjusning i Annabelle varar inte länge.
 
1. Annabelle Wallis | Body Of Lies | X-Men: First Class | The Lost Future | Tv-serien: The Tudors | W.E. |
2. Ward Horton | The Wolf Of Wall Street | Christmas Wish List | The Guiding Light | Letting Go | Clowns |
3. Tony Amendola | Blow | The Mask Of Zorro | The Legend Of Zorro | Forbidden Warrior | Lone Star |
4. Alfre Woodard | Dinosaur | K-PAX | Primal Fear | Star Trek: First Contact | 12 Years A Slave | The Core |
5. Brian Howe | Catch Me If You Can | Déja Vu | Gran Torino | The Pursuit Of Happyness | Devil's Knot |
6. Eric Ladin | Cursed | Tv-serien: The Killing | Tv-serien: Boardwalk Empire | Tv-serien: Generation Kill |
7. Gabriel Bateman | George Biddle, CPA | The Park Bench | Tv-serien: Stalker | Petals On The Wind |
8. Shiloh Nelson | Mom's Night Out | Adopting Terror | A Walk In My Shoes | Tomorrowland | Katie |
9. Michelle Romano | The Necklace | The Darkness Within | Milwood | Weird | Clownstrophobia |
 
1. John R. Leonetti | Mortal Kombat: Annihilation | The Butterfly Effect 2 | Tv-serien: Sons Of Thunder |
 
"Medelmåttig skräck med ett förutsägbar epilog. Såg fram emot historien om den riktiga Annabelle dockan. Historien är helt sjukt bakom dockan. Väldigt intressant att den dockan finns på riktigt och filmens handling är verkligen sann. The Conjuring med James Wan som regissör slår hem det utan tvekan. Annabelle hade inte den extra skräck biten som James Wan jämt har i sina filmer. Sen hade ju The Conjuring åtminstone stora stjärnor och inte en massa okända människor. Det var Annabell Wallis och Tony Amendola som lyckades hitta det ansiktsyttryck att man ser rädd ut åtminstone och med kroppkänslan ge ifrån det till publik minst. Vad jag gilla med filmen var att dockan Annabelle var inte som Chucky eller dockorna från Dead Silence. Den hade en egen stil och först och främst inte prata eller rörde sig alls. Just att den satt som en docka var läskigt nog. Sen var den ett karaktär som dök upp längre in i filmen som gjorde den till en riktig skräckfilm. Där var huvudpunkten till skräck satt. Själv var det ett par ryslig scener som fick håret bak i nacken att stå upp. Man tänker ju själv under filmen att någon fått uppleva liknande saker och hur själv hade man reagerat på de då? Annabelle får hamna där de flesta skräckfilmer hamnar tyvärr. Trodde den hade mer potential. James Wan skulle ha fått äran att fortsätta berätta historien."
 
"En film som tyvärr inte lyckades få med mig hela vägen. Inte på samma sätt som Insidious och The Conjuring lyckades göra. Själva Annabelle historien är nämligen baserad på en riktigt händelse, så det köper jag. Men inte hur dem gjort i denna filmen. Jag innerst inne kunde redan räkna ut hur filmen skulle sluta - och så var den ju precis så också! Vissa scener kunde kännas otäckt. Men inget som gav mig gåshud direkt. Skådespelarna var nya och det är dock alltid intressant att få se nya ansikten i den vita duken. Dem gjorde sina roller helt okej. Jag önskade att dem kunde ha varit mer avslappnade i sina roller. Att visa en känsla av räddsla när det handlar om sitt barns liv var något som fick mamman (Annabelle Wallis) att leva mer in i sin roll, annars tycker inte jag att det var något märkvärdigt. Miljön i filmen kändes alltför Hollywood-aktigt tyvärr! Jag får lite den här "Drag Me To Hell" känslan. Som sagt, en film som ändå går att se på. Är man en ny börjare inom skräck genren så kan denna film vara läskigt nog för en att se!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0